Hoyzer begrundar: Carlis Fridlund

Säsongen 2010 är som bekant till ända och försäsongen inför nästa års seriespel är redan igång. För att runda av, knyta ihop säcken och summera detta sätter vi en termometer i rektum på spelarna, för att utröna reflektioner, regressioner och reaktioner kring året som gått. Någon som mest tvingats se 2010 ur ett åskådarperspektiv är Carlis Fridlund. 

De matcher han missat på sina fem år i Hoyzer är lätträknade. Svåra knäskador innan och under säsongen ledde dock till att det blott vart tre matcher för lagets sjua – resten bevittnades från sidlinjen.

Beskriv känslan såhär efter säsongen?
Väldigt tomt och lite skönt på en gång.

Vad tycker du om Hoyzers säsong som helhet?
Det utvecklades till en helt ok säsong. Det knackade rejält i serieinledningen, men återigen lyckas vi tack vare hårt arbete komma igen och stundtals spelade vi vår bästa fotboll någonsin. Jag väljer att se det som ett steg i rätt riktning, trots, eller kanske just på grund av motgångarna. Det är starkt att ta sig i gamkragen, börja om från grunderna och få Hoyzer att fungera igen som fotbollslag.

Nog för att vi har tjatat nog om Hoyzers dåliga vår och uppryckningen därefter. Vad berodde de två ytterligheterna på enligt dig?
Till att börja med hamnade vi i en väldigt tuff serie, där topplagen var betydligt bättre än några korplag vi någonsin spelat en säsong med. Efter den långa vintern var vi dessutom illa tränade och samspelta. Normalt brukar vi ha ett övertag där, eftersom Hoyzer försöker träna året runt, men nu blev de andra lagen också bättre när vi blev bättre. Vi fick verkligen rannsaka oss själva, vår taktik och försöka komma med en fungerande spelidé. Sett till utvecklingen vill jag säga att vi lyckades. Stor cred till alla spelare som jobbat hårt för att rädda en säsong som började så fruktansvärt illa.

Något extra minnesvärt?
Den minst sagt oväntade segern i Hoyzer Cup, eller egentligen hela tillställningen. Inramningen, stämningen, vädret, spelet och alla mer eller mindre underbara människor. Att Hoyzer Boyz vann vart en stor bonus. Det var helt klart årets höjdpunkt!

Nåt du bara vill glömma och lägga bakom dig?
Säsongen… Nejdå, jag tror nog att man kan lära nåt, även av dåliga och jobbiga saker. Förhoppningsvis är det nåt som stärker oss som lag i framtiden. Däremot måste man väl förr eller senare lägga det bakom sig, men jag tror jag väntar med det tills nästa säsong.

Vad är du mest nöjd respektive missnöjd med vad gäller dig själv?
Personligen var glädjeämnena få i år. Knäskadorna spolierade säsongen. Samtidigt var det kul med de träningar och den speltid jag fick med mina sporadiska comebackförsök. Två insläppta mål på tre matcher som back och målvakt är väl så att säga ok statistik på min planhalva. Men som helhet var säsongen en personlig tragedi.

Tankar och önskemål inför framtiden?
Jag ser väl rätt så ljust på framtiden för Hoyzer Boyz. Vi har bevisat för oss själva att vi kan utvecklas, något vi egentligen gjort varje säsong trots att resultaten inte alltid visat på det. Och jag tror vi kommer fortsätta göra det, dels individuellt, men framför allt som lag. Men efter värvningsstoppet inför 2010 är det kanske dags att få in lite friskt blod i den dyskfunktionella familjen Hoyzer, för vi blir inte direkt yngre, mindre skadebenägna eller får färre åtaganden vid sidan av gruset. Beträffar mig själv vill jag i första hand bli frisk, så jag kan träna och spela igen.

Har du några andra Hoyzerrelaterade reflektioner?
De behåller jag för mig själv, eller åtminstone inom laget.