Hoyzer begrundar: Hans Håkansson

Säsongen 2010 är som bekant till ända och försäsongen inför nästa års seriespel är redan igång. För att runda av, knyta ihop säcken och summera detta sätter vi en termometer i rektum på spelarna, för att utröna reflektioner, regressioner och reaktioner kring året som gått. För Hasse Håkansson blev det bara ett par matcher under våren innan en fotskada satte P för lagets åtta.


Hasse Håkansson har varit skadeförföljd under hela sin tid i Hoyzer Boyz och 2010 blev inte mycket bättre. Det såg lovande ut på våren då han tillförde tyngd till lagets mittfält, men Hasses otur tycks hålla i sig då foten gick sönder på träning. Som så många andra i laget vill han lägga grussäsongen till handlingarna och istället satsa på 2011.

Beskriv känslan såhär efter säsongen
En känsla av obehaglig mättnad. Den här säsongen var pricken över i vad gäller prestationsbaserade mellanmänskliga relationer mellan män i grupp. Det går liksom inte att komma längre, tror jag, vad gäller psuedojargong och uppspelta tempoökningar. Fantastiskt, är väl ordet.

Vad tycker du om Hoyzers säsong som helhet?
Som en ostburgare utan ost. Men mycket dressing. Och så en gubbe som säger: “Allt på?”

Nog för att vi har tjatat nog om Hoyzers dåliga vår och uppryckningen därefter. Vad berodde de två ytterligheterna på enligt dig?
Våren lovade mer. Vackert väder, bland annat. Vi ryckte så gått det gick, vi ryckte i det mesta. Vi vaknade av ett ryck. Vi somnade med ett ryck. Tyget höll oftast inte för mer än en natt i arresten.

Något extra minnesvärt?
Inget på rak arm.

Nåt du bara vill glömma och lägga bakom dig?
Min segdragna skada. Jag tillhör gruset. Gruset tillhör mig. Och så.

Vad är du mest nöjd respektive missnöjd med vad gäller dig själv?
Jag är nöjd med min ambition att komma tillbaka i truppen. Mindre nöjd med min oförmåga att göra just detta.

Tankar och önskemål inför framtiden?
En dag i taget – ta i trä.

Har du några andra Hoyzerrelaterade reflektioner?
Näh.