Jacob Zocherman rinner igenom ett par gånger och har gyllene lägen att ge sig och sina gultröjade kamrater ledningen, men antingen går avsluten utanför eller så räddar motståndarnas storspelande målvakt. I Hoyzerkassen har däremot Niclas Josefsson ytterst lite att göra; ett par avslut långt utifrån varav de flesta träffar tältduken en bra bit utanför målställningen. Trots den totala spelmässiga dominansen talar klockan för titelförsvararna. Hoyzer vill till varje pris undvika ett avgörande på straffar, vilket ju blev det ödesdigra utfallet i cupens semifinal. Man anfaller frenetiskt, tycks chansa allt offensivt och slarvar lite med att ligga tillräckligt nära motståndarna i omställningarna.
Hoyzer fortsätter skapa chanser, bränner två frilägen då först Anke Schmidt Felzmann och sedan Jacob inte lyckas överlista motståndarkeepern. Det senare bjuder på en kontring, där bolltittande i Hoyzerförsvaret ger ytor till ett 2-mot-1 läge som motståndarna förvaltar. 0-1 känns på något defaitistiskt vis lika logiskt som orättvist, då Hoyzer inte lyckas förvalta sin dominans. Vad värre är att det blir matchavgörande, då domaren minuten senare blåser av åttondelsfinalen. Frustration och besvikelse strålar ut mörka Hoyzerblickar, men någonstans är ändå andemeningen att man gjort allt man kunnat, spelat bra och lyckats med det mesta utom att just göra mål.
Favoriter i Re-Mix gör på inget vis en dålig match, spelar efter sina resurser och visar sig vara livsfarliga i omställningarna. Så småningom lyckas de också försvara titeln och det är bara att gratulera. Självklart bittert för Hoyzer som var det dominerande laget och spelar riktigt bra fotboll, men effektiviteten saknades och gör man inga mål så vinner man heller inga matcher. Hoyzerspelare och support kunde dock skölja ner den värsta besvikelsen medelst maltdryck och gott sällskap då man på gamla stamsyltan Carmen lade inomhussäsongen till handlingarna och med tillförsikt skådar hän mot den verkliga fotbollssäsongen:
Den på grus!