Rookien sammanfattar Hoyzersäsongen

Det är dags att knyta ihop säcken och summera säsongen som gått. Idag har vi pratat med Johan Wikström, Hoyzer Boyz enda renodlade nyförvärv inför 2014, om hans intryck av den första säsongen i Svarta Gamens lag där han spelat varenda tävlingsmatch.

Vad är din känsla nu efter färdigspelad säsong?
– Det har varit ett roligt och utmanande fotbollsår. Som rookie har jag blivit väl omhändertagen av alla och fotbollsmässigt har nivån varit ett snäpp högre än jag vant mig vid senaste åren med mitt gamla lag Hattrick United.

Vad hade du för förväntningar på ditt nya lag och hur har Hoyzer levt upp till dem?
– Jag såg framför mig en välorganiserad förening med stort hjärta och engagemang. En “satsande klubb”, vill jag minnas att jag beskrev Hoyzer som i min första kontakt med Carlis (Fridlund). Och det har ju stämt väldigt bra! Extremt få korplag har både herr- och damlag, arrangerar två träningar i veckan, en egen cup, åker på “träningsläger” till Åland och hittar på så mycket kul vid sidan av planen som vi har gjort.

Hoyzer Boyz har varit mycket upp och ner under säsongen. Vad beror det på?
– Det är en tuff serie och det känns som vi behöver prestera på max för att vinna. Det är svårt att göra en maxprestation i hundra procent av matcherna. Sen behöver vi utveckla det offensiva spelet och både hålla i bollen bättre och i rätt läge gå rakare på mål.

Vad har varit bra respektive dåligt?
– Bra har framför allt Hoyzer Boyzs prestationer mot topplagen i serien varit, särskilt 1-0 mot Übermench i våras. Dåligt har träningsnärvaron på många lördagar varit. Två lördagar har jag stått mer eller mindre själv i regnet på Långholmens IP och förgäves väntat på lagkamrater.

Vad måste ni som lag jobba på inför nästa säsong?
– Offensiva spelet, som sagt. Men även att tagga till bättre i fler matcher. Flera gånger har vi varit slöa i början av halvlekarna, och förlorat matcher på det.

Vilken Hoyzerhändelse är mest minnesvärd från året som har gått?
– När vi på Ålandsbåten just ställt ner frukosttallrikarna, efter en hård natt där vissa knappt gått och lagt sig, ber personalen oss lämna båten omedelbart för att den ska åka iväg. En efter en raglar halvt ombytta ut ur båten genom den tomma gångtunneln, där Björn (Blomberg) vrålar AIK-ramsor (brrr…) så att det ekar ut på den lika tomma parkeringen i Mariehamn. Det var gryning och alla andra låg och sov. Avspark var bara 15 minuter bort, på en grusplan nånstans. Just i detta då tänkte jag, “va fan har jag hamnat i för lag?”. Det var min karriärs mest bisarra ögonblick.