Äntligen, Hoyzer Boyz!

Svarta Gamens herrar äntligen tillbaks till vinnarspåret. Per Levin nickade in matchens enda mål vilket gav det ansatta laget lite andrum och nytt självförtroende efter den resultatmässiga svackan.

Det var länge sedan vi fick tillfälle att skriva ett segerreferat tillägnat Hoyzer Boyz. Inte sedan den 27:e maj hade laget lyckats knipa alla poängen och på de sex senaste matcherna hade Svarta Gamens förkämpar endast lyckats bärga en pinne. Fram tills igår kväll!

Det låg något i luften långt innan match. Botten var redan nådd och det fanns inget att förlora längre. Både spelare och ledare har fått mycket skit för de uteblivna resultaten, att man inte lyckats kapitalisera på sina chanser och samtidigt släppt in enkla mål. Men redan från avspark var det ett Hoyzer fullproppade med kompromisslös attityd som visade på en större aggressivitet över hela banan än de tidigare gjort, mer än i korta stunder då de hamnat i underläge.

Ett nytt anfallspar komponerades inför matchen, där Per Levin åter fick chansen. Sällskap fick han av Mikael Edgren, som under säsongen vandrat upp i banan, från en gjuten backposition, via mittfältet och denna gång alltså som anfallare. Med bra stöd i ryggen jagade de outtröttligt motståndarna högt upp i banan och när de slog stressade passningar kunde Hoyzer ta över, spela med tålamod, flytta upp laget och låta bollen göra jobbet.

I just ett sånt läge får lagkapten Carlis Fridlund mycket tid med bollen och kan måtta in ett inlägg mot Per Levin. Örbymålvakten missbedömer bollbanan och Per kan med huvudet knoppa in ledningsmålet! Litet smolk i bägaren är att Fridlund strax därefter får kliva av med en befarad korsbandsskada efter ett hopslag i matchinledningen.

Örby kommer sakteligen in i matchen, då ett uns försiktighet smyger sig in i Hoyzer. Ett försummat friläge och ett par nästan-chanser på fasta situationer är dock det enda som Johan Javelius i Hoyzerburen behöver oroa sig för. Istället har Svarta Gamens gäng de bästa målchanserna, inte minst då Edgren hastigt och lustigt får ett drömläge efter att motståndarmålvakten drällt med bollen. Men känslan in i halvtid är att Hoyzer Boyz måste hitta presspelet från matchinledningen igen om inte Örby förr eller senare ska hitta nätmaskorna.

Omedelbart efter att domare Jan Hibell blåser igång andra halvlek visar det sig att man tagit Coach Knopff på orden och börjar liksom i matchinlednigen med en tidig press på motståndarna. Hoyzer Boyz ser åter ut som ett lag där alla täcker upp för varandra. Det är en helt annan upplevelse att se ett Hoyzer där hela laget bidrar i såväl offensiv som defensiv och när man får bollen visar man på ett konstruktivt passningsspel.

Comebackande Fabian Lakander visar gång på gång vilken tillgång han är på kanten, sliter trots sin långa frånvaro som ett djur tills krampen stoppar honom, blir hårt tagen av motståndarna och vinner många viktiga frisparkar som ger pauser i spelet. Hoyzer spelar smart, bjuder inte på mycket bakåt och är fortsatt de som skapar mest framåt. Bara i andra halvlek har man tre frilägen, men var det något vi inte fick se denna afton så var det att målkrampen släppte.

Däremot fick vi efter några nerviga slutminuter se ett vinnande Hoyzer Boyz! Inte medelst skönspel och målfest, utan med snålt spel, hög press, mycket hjärta och ett stenhårt arbete över hela planen. En riktigt skön kämpaseger, helt enkelt! Med vinsten fick Hoyzer Boyz, förutom tre poäng och ett nyvunnet självförtroende, lite luft ner till lagen under strecket. För andra gången i år vann bägge Hoyzerlagen sina matcher på ”Gula onsdagen” efter att Hoyzer Girlz vunnit sin match med förkossande 5-1.

Närmast väntar match mot nya tabelljumbon Team Fabulator. Annars var omgångens stora skräll att LPM, laget som var seriejumbo innan de slog Hoyzer i förra omgången, lyckades besegra serieledarna VM94. Det var för övrigt VM94:as första förlust någonsin.

Men innan dess ska fotbollsklubben Hoyzer på lördag högtidlighålla sitt tioårsjubileum, med uppvisningsmatcher på Långholmens hemmagrus och senare på kvällen stort kalas på stamhaket Mickel Räv!