Nordqvist lämnar Hoyzer

Beskedet kom som en blixt från en klar sommarhimmel. Pernilla Nordqvist, Hoyzer Girlz viktiga mittfältsmotor och kugge i tränartrojkan, lämnar laget mitt i fotbollssäsongen. När chocken lagt sig ville vi såklart veta varför.

Pernilla Nordqvist kom till Hoyzer Girlz inför 2017 års säsong och gjorde tidigt avtryck med sin fina teknik och sin vinnarskalle. Tills i år har hon dessutom axlat rollen som en av tre chefstränare i Svarta Gamens damlag. Frågan är hur laget ska fylla tomrummet, en av många frågor som vi valde att ställa huvudpersonen själv.

Kan du berätta om varför du lämnar Hoyzer mitt i säsong?
– Jag vågade inte vägra jobb som den slav jag är inom detta kapitalistiska system som absurt nog präglar vårt samhälle. Det är såklart en stor besvikelse för mig och många andra, jag hoppas att en dag hitta modet att sparka uppåt. Nu bär det av mot Göteborg för att forska om klimatsäkerhet.

Har det faktum att serietiteln sannolikt redan är körd påverkat ditt val?
– Jag har sedan barnsben varit en så kallad supporter i medvind bland annat när det kommer till Timrås stolthet Timrå IK. Så det ligger nog något i det där att some habits die hard, men Hoyzer är ju mer speciellt så jag måste nog vare den första att erkänna att denna gång hade jag mer än gärna hängt kvar och grisat oss till en hedersvärd mittenplacering.

Du är ju inte bara en nyckelspelare i laget, utan även tränare samt CSR-ansvarig. Kommer klubben att kunna fylla tomrummet du lämnar?
– Åh vad fint! Det ännu finare med Hoyzer är just det att vi spelar som ett lag. När vi väl kommit igång så har vi många karaktärer och vinnarskallar där ute på planen så jag tror nog att det ska går riktigt bra. Rollen som CSR ansvarig har jag tagit på största allvar och hoppas verkligen på att någon i Hoyzer kliver in och försöker fylla mina skor: att i så stor utsträckning som möjligt prata mycket och ha goda idéer, men att producera och prestera så lite som möjligt på den fronten. Sedan har vi ju kvar min vapendragare Pontus (Österholm) som CSR-ansvarig som jag ser har stor potential att faktiskt se till att vår CSR verksamhet väcks till liv.

Vad är du mest nöjd med och stolt över från din tid i Hoyzer?
– Det måste nog vara den dagen på Hoyzerlägret 2018 då jag med öl i magen och ett tufft vattengympapass i bagaget överlevde en simtur i Mälaren tur och retur till en överfylld fågel-ö. Det var tuffare än vad det kan låta.  Hoten från Carlis (Fridlund) att en var en tönt om en vände om och tryggheten att Helena (Malm) kunde HLR var nog det som fick det arma simgänget att fullfölja simturen.

Någonting du ångrar eller som på annat vis utmärkt sig negativt?
– Jag ångrar ju redan flytten. Sedan hatar jag att förlora så alla matcher vi inte vunnit kommer att svida länge.

Något särskilt minne du vet att du kommer att ta med dig till västkusten?
– När Karin (Hailee) blev utsedd till “mest lik Nordman” på Hoyzerlägret.

Det var ju länge sedan Västra Götaland utmärkte sig positivt i fotbollssammanhang, senast nån gång förra årtusendet. Har du några planer för hur du ska hålla igång fotbollsspelandet där borta, eller byter du sport nu?
– Jag har inte höga förväntningar på att finna lyckan igen inom fotbollen utanför hoyzerska sammanhang. Orientering har kommit upp som alternativ, men det låter lite för ansträngande. Först kommer jag nog se till att orientera mig till närmsta ölhak och smyga in Hoyzer Shot på menyn.

En gång Hoyzer, alltid Hoyzer! När får vi se dig i gult med gam igen?
– Tids nog, kamrater, tids nog.