Lång intervju med Hoyzers nya ordförande

När Svarta Gamens Sportklubb Hoyzer höll årsstämma blev det varken en ny sportslig inriktning eller chockhöjda avgifter. Däremot en till stora delar nykomponerad styrelse. Vi träffade klubbens nytillsatte ordförande John Hardy Hollingworth för ett långt samtal som spände allt mellan hans vision för Hoyzer, honom själv och den allvarliga olyckan som förändrade hans liv.

Föreningsdemokratiska processer är inte alltid supersexiga, spännande eller ens särskilt kul. Däremot nödvändiga för att en klubb ska leva upp till sina högt satta mål om medlemsinflytande och transparens. Att skapa en miljö där medlemmar och spelare känner sig delaktiga i vad som händer vid sidan av fotbollsplanen, det som så att säga krattar gruset åt det sportsliga.

Vi träffar SGSK Hoyzers nya ordförande John Hollingworth som inte sticker under stol med att han ser fram emot sitt uppdrag, även om det ligger mycket hårt arbete och vånda i arbetet.

– Känslan att bli invald i styrelsen är ju fantastisk. I och med att man blir äldre och klokare så inser man ju att man har ganska mycket att bidra med även vid sidan om planen. Sen är det ju ett ärofyllt uppdrag vilket jag står ödmjuk inför. Men det viktigaste är ju givetvis klubben. Ingen är större än klubben. Det är ju fler storlag än oss som har det som devis, men på något sätt känns det för mig som att vi är en av få föreningar som verkligen menar det. Hur det gestaltar och visar sig i det dagliga livet är ju olika för olika medlemmar, men i mitt fall så är det ju tydligast när man ser någon, som redan druckit nog, ändå stanna och ta ett glas till för en annan spelares skull. Och det är något jag verkligen tänker ta med mig som ordförande, ingen skall lämnas ensam kvar, alla ska med!

Vilken sorts ordförande föreställer du dig att du är?
– Som ordförande så är jag nog ganska tillbakadragen och eftertänksam, det är liksom inte min grej att synas och stå i rampljuset och glänsa bara för jag har en sån viktig roll. Jag låter mina handlingar tala istället. Sen är det givetvis så att jag är väldigt kompetent som ordförande och känner väl att jag har mycket att bidra med när det gäller formalia och ordning och reda.

Vilka egenskaper och vilken kunskap har du som du kan ha nytta av i ditt ämbete?
– Varför just jag blev vald, ja det är ju inte bara för att jag är en så fantastisk spelare och skön person, det finns ju som sagt en hel del kompetens under huven också. Vill inte klappa mig på axeln för mycket, det är inte min stil, men jag har ju till exempel många andra förtroendeuppdrag, ordförande i en annan förening med ca 120 medlemskluster, närmare 500 personer om man räknar huvuden. Den posten har jag blivit omvald på flera gånger om, det vittnar ju om något på att jag har koll på ordförandeklubban.

Du är alltså ordförande för din bostadsrättsförening?
– Eh, ja…

Nästan det första du gjorde var att markera mot media, där en viss fotbollstidning missat att ta med Hoyzer bland de mest klassiska korplagen. Fanns det någon speciell anledning till att du gjorde detta just nu och inför öppen ridå?
– Nja, nu var det väl inte så att jag själv valde att markera utan det var en direkt önskan från medlemmarna att inte bara låta det passera. Så det är väl snarare så att jag är en ordförande som agerar och gör något när det behövs.

Jag tror faktiskt till och med att när stormen har lagt sig kommer de att tacka oss

– Är du en ordförande som agerar i affekt och låter känslorna styra?
Visst, jag kanske inte tänker igenom vartenda ord jag säger, men jag räknar med att åtminstone våra egna medlemmar kan skilja på sak och person. Dom vet att jag inte drar mig för kraftfulla uttryck, och hade nog inte valt mig om de ville undvika sådant. Att det skulle vara i affekt är bara rent nonsens!

Finns det inte risk för att du bränner alla broar till media innan du ens har hunnit värma upp ordförandestolen?
– Om tidningen ifråga är ”alla broar” har media större problem än jag har i rollen som ordförande. Men även hos Grusredaktionen tror jag de förstår att de gjort fel och att de upprörde en viktig del av läsarkrets. Jag tror faktiskt till och med att att när stormen lagt sig kommer de att tacka oss. De borde ju ha som ambition att göra en bra och korrekt tidning och då har vi ju faktiskt bidragit till det. Jag har inget emot att hjälpa till där det behövs!

Hoyzer må vara en klassisk klubb med stolta anor, men relativt ny som förening. Hur tycker du att det märks? Som ordförande i SGSK Hoyzer sitter man bara ett år innan någon annan tar vid. Vad hoppas du kunna uppnå under den tiden?
– Jag vet ju att man som ordförande i SGSK Hoyzer bara blir vald ett år, men medan många hänger upp sig på att det “bara” är ett år så ser ju jag det både som oceaner av tid och som en utmaning, jag kommer ju göra det här så bra att det är självklart att jag får fortsätta så länge som jag vill. Men faktum är att man på ett år kan göra rätt jäklar mycket. Jag har ju redan tagit vissa kontakter med media och börjat rodda i andra uppgifter som jag ombads hantera på årsmötet. Sen ska jag väl mest se till att andra under mig i organisationen, fotfolket så att säga, får jobba på ett sätt som tar Hoyzer till nästa nivå. Att vi på något sätt måste ut i Europa känns som ett rimligt mål. Även om jag själv inte sätter min fot på en finlandsfärja igen så kan ju lagen kanske resa med båt, vem vet… Det viktigaste är ju att vi hörs och syns.

Föreställer du några tydliga skillnader i hur du vill att styrelsen ska fungera under ditt ledarskap jämfört med hur det har fungerat tidigare?
– Jag vill inte gå in på detaljer om hur jag anser att tidigare styrelse har arbetat, dels för att jag saknar insyn och dels för att jag inte vill bidra till några schismer eller dispyter. Alla ledamöter tidigare år har säkerligen gjort precis så bra de kunnat efter sina förutsättningar och gjort det riktigt bra vad jag sett hittills. Jag vill bara fortsätta och förädla och förfina processer och styrning så att vi kan förvalta det arvet på bästa sätt. Samt bli bäst i världen såklart!

Det kan uppfattas som ett självmordsuppdrag att vara ordförande i Hoyzer, en klubb full med vilja och passion som balanserar mellan storhetsvansinne och ren galenskap. Hur ser du på det?
– Jag har hört folk prata om att den här posten skulle vara mer krävande än i många andra föreningar, men det köper jag inte. Inte ett dugg. Visst är kraven hårda, men de är också tydliga, så man vet ju vad man har att förhålla sig till. Sen lärde jag mig ju en hel del om hur man kan se på livet när jag bröt ryggen för nästan två år sen. Det visade mig att det inte finns något att tveka på, ibland får man kavla upp ärmarna och jobba och slita.

Det var väl en ganska allvarlig skada och det verkade ju länge som att fotbollskarriären var körd. Hur har det påverkat dig?
– Jo, jag var inblandad i en rätt kraftig cykelolycka på Liljeholmsbron som höll mig borta från fotbollen i mer än ett år. Även fast jag såklart kan tacka gud för att han hade andra planer än att låta mig kila vidare. Nu fick jag inte några nervskador, så jag klarade mig med rejäla smärtor och kunde bli så gott som återställd. Det är inte alla som har sån tur. Men ja, det gav mig ett nytt driv och jag märkte verkligen hur mycket den här klubben betyder för mig. Så att nu vara tillbaka värmer gott.

Det vi inte kan lösa på planen, löser vi i baren!

Vilka blir dina största utmaningar på ordförandeposten?
– Jag ska inte sticka under stol med att det finns utmaningar. Nya tränare behöver ordnas, och en massa andra ansvarområden måste delegeras. Det är ju inte som om jag ska göra allt själv, nej, vi är och förblir ett kollektiv. Jag sitter bara i toppen och styr för att jag har den helikoptersyn som behövs för att uppnå det som är bäst både för mig och de övriga medlemmarna. Men absolut, märker jag att saker börjar balla ut på en träning och någon nitisk tränare vill göra en övning till i onödan så kommer jag ju visa vem som verkligen bestämmer, det kan jag lova. Tvåmålsspel är ju fortfarande det som är grunden för vår existens.

Vad är i ditt tycke det viktigaste klubben ska uppnå denna säsong?
– Målsättningen för i år är att fortsätta bygga på girlzens kapacitet. Dom var grymma förra året och i år går vi för guld. Det är jag övertygad om att det finns kvaliteter för. För boyzens del så lämnade förra säsongen en hel del att önska. Vi behöver förstärka med några nyförvärv och vi behöver få lite bättre resultat. Men som vi alltid sagt. Det vi inte kan lösa på planen, löser vi i baren!