Efter en rekordlång försäsong var det äntligen dags för seriespel! Hoyzer Boyz inledde på samma sätt som laget avslutade fjolåret, det vill säga med match mot FC Söderort. Dessvärre även med samma resultat.

Länge har vi väntat och när dagen väl var där kändes det ändå som att Hoyzer Boyz var totalt oförberedda på vad som väntade. Redan från start är det rörigt i positionsspelet och motståndarna FC Söderort får gäng på gång bollen till skänks och parkerar på Hoyzers planhalva. En markeringsmiss gör att ett av motståndarlagets fyrtorn ohotad kan nicka bollen i mål efter en inspark i jämnhöjd med straffområdeslinjen.

Kort därefter är det Hoyzerkeepern Carlis Fridlund som tabbar sig och tappar in en höjdboll till 0-2. Hoyzer får ett jätteläge att komma in i matchen när Marco Ortolani är framme och hugger på en målvaktsretur, men utan att få ordentlig träff på bollen. Istället kan Söderort utöka till 3-0 innan halvleken blåses av, en halvlek som dominerades totalt av motståndarna.

Hoyzer höjer sig något i andra halvlek men har fortsatt svårt att sammanlänka defensiv och offensiv. Det är dålig rörelse i laget med alldeles få spelalternativ uppåt i banan. Vi känner också igen den hoyzerska oviljan att rulla bakåt och börja om och istället slå bort en svår passning i djupet. Vid några tillfällen funkar det dock sånär hela vägen, inte minst då Mario Mihani friställer Christer Ulfsparre som bara har att raka in bollen, men istället skjuter över mål.

FC Söderort är dock fortfarande totalt dominanta över hela banan och skapar chanser i parti och minut. Trots många målvaktsräddningar och uppoffrande aktioner av Hoyzers defensiva block är det ingen överraskning när pressen ger utdelning i form av 0-4. Som salt i såret tilldelas motståndarna även en straffspark efter att ett skott oturligt tagit på Paolo Crialez arm. Carlis chansar åt vänster, bollen går åt höger och slutresultatet mellan Hoyzer Boyz och FC Söderort är 0-5. Ridå.

Nej, det här var verkligen inte premiären vi hoppats på och det var svårt att hitta ljusglimtar. Å ena sidan kan det spelmässigt inte bli mycket sämre, å andra sidan hade kölhalningen kunnat bli resultatmässigt ännu värre om Söderort visat bättre effektivitet framför mål. Individuellt gjordes både en del bra aktioner och en hel del misstag, men Hoyzer förlorade matchen för att lagspelet fallerade. Motståndarna var duktiga på det som de gulsvarta inte var bra på, närmare bestämt att ständigt ha rörelse i laget och se till att ge bollhållaren flera spelalternativ.

Vissa detaljer kan säkert skyllas på ovanan vid spelsystemet, men å andra sidan är rörelse utan boll en av de grundbultar i fotbollen som inte går att runda oavsett vilket taktiskt upplägg eller vilka formationer laget har. Det var en illavarslande kontrast att se hur Hoyzer rörde sig, eller snarare inte rörde sig, i jämförelse med motståndarna som ständigt gjorde sig spelbara över hela planen.

En annan del av problemet är att ängsligheten för att själv tappa bollen har satt sig i skallen på många spelare, vilket naturligtvis lätt blir fallet om medspelarna inte är spelbara. Hoyzer Boyz största utmaning just nu är att undvika att hamna i denna onda cirkel. Förhoppningsvis har laget tagit några steg i rätt riktning redan till nästa veckas match mot Uppta FF. Blir det matchen då Svarta Gamens herrlag till slut kan bryta sin rekordlånga mardrömssvit?