Ett spelarbortfall av närmast bibliska proportioner, varav flera som luktade sabotage lång väg, präglade Hoyzers första inomhusmatch någonsin. För att undvika en försmädlig walkoverförlust tvingades mixlaget låna in ett par spelare. Istället fick man lämna Brommas sporthall med en hedersam uddamålsförlust som lovar gott med en bredare trupp till nästa match.

Det var ett decimerat Hoyzerlag som steg in i brommahallarna och möttes av den kvava luften. Efter en osannolikt fräck kupp misstänks motståndarna ha mutat Närkes polismyndigheter för att störa den annars så minutiöst planerade uppladdningen hos några av våra spelare i Hoyzer. Trots att spelarna haft detta på känn och därmed valde att lämna staden för att ladda upp på vischan. Då slog de till. Polismyndigheterna fick enligt uppgifter ett anonymt tips om ett pågående brott, valde givetvis att agera på sanslöst ogrundade rykten och slog till. Detta lämnade Hoyzer utan avbytare, utan boll och med sargat hopp.

Glidtacklingar är till Hoyzers förtret förbjudet i sk futsal

Efter denna rättsskandal var det givetvis omöjligt för spelarna som ändå tog sig till hallen att fokusera på uppgiften. Oron var stor, och skaran av spelare liten. Fyra man skulle fylla fem spelares platser. Uppgiften verkade omöjlig, och tankarna var nog på annat håll. Men då stod de där. Tre små vardagshjältar, som sanna hjältar vill de givetvis inte nämnas vid namn. De hoppade in och spelade matchen med oss, efter ok från domaren som kryptiskt sade: ”jag lägger mig inte i sånt där”. Om han syftade på motståndarna mafiosoliknande metoder, eller om han bara var omedveten kommer vi nog aldrig få veta. Motståndarlaget hade leende heller inga problem med detta, de var nog övertygade om att deras kupp varit lyckad.

Så sparkades matchen igång. Luften i hallen var i stort sett syrefri, och intensiteten hög. Långt mycket snabbar tempo än vad Hoyzerspelarna förväntat sig och oändligt mycket högre än vad de stod rustade för. Men spelet var avvaktande då de fortfarande kände av sporten och motståndet. Samtliga spelare gjorde en stabil insats och precis när det såg ut som Hoyzer skulle ta över spelet så kom ett skott en bit utifrån som den inlånade målvakten likt Tommy Salo osannolikt tappade in. 1-0 var ett faktum. Strax därefter blåste domaren av för halvtid. Där gjorde Hoyzer några små taktiska förändringar för att förändra spelet.

Andra halvlek inleddes likt den första slutat, Hoyzer hade det mesta av spelet och det märktes att de hittade varann bättre och bättre. Något oväntat så började man till och med höra små utrop på planen, -här, -akta rygg, -spela bak, och liknande hjälpsamma fraser. Under en kort sekvens av okoncentration så kom ändå UFA Uniteds spelare igenom på kanten och slog ett lågt inlägg precis framför keepern som en av deras spelare iskallt stötte in och 2-0 var lika odiskutabelt som rättvist. Tar man inte vara på sina chanser så ska man inte heller vinna. 2-0 målet tände dock en låga i den kollektiva Hoyzer motorn och helt plötsligt var de överallt. De tog bra intelligenta löpningar, fann varandra på kanterna och kom till flera kvalificerade avslut och chanser.

Logiskt nog kom även reduceringen när en genomstickare nådde John Hollingworth då han plockade upp bollen precis framför UFAs keeper och otagbart stötte upp bollen hårt i det närmsta krysset. Nu var inte bara en låga tänd i motorn, nu brann det likt en majbrasa. Avsparken möttes av en intensiv Hoyzerpress och helt logiskt återtog Hoyzer bollen, spelade återigen upp en snabb boll som John Hollingworth fick med sig i farten och helt iskallt rullade in mellan benen på en utrusande målvakt. 2 – 2, och matchen var plötsligt vid liv. dock gav upphämtningen kanske lite för mycket tändvätska och ett Hoyzer som helt plötsligt insåg att vi är så mycket bättre än motståndet, överskattade sin förmåga och blottade sig bakåt, något som motståndarna inte var sena att utnyttja och tragiskt nog kom så även den snöpliga 2-3 bollen in strax innan slutsignalen. Nedstämda, slutkörda, oroliga men ändå stolta vandrade Hoyzertruppen iväg i natten med raka gamnackar. Det här var en förlust som gav hopp för framtiden.

Med reservation för tryckfel och egocentriska åsikter då jag var fullt upptagen med att andas för att hinna reflektera över så mycket i spelet