Som säker flera anat så kommer jag inte att spela lika regelbundet med Hoyzer denna säsong. Jag har precis anlänt till Dakar och Senegal där jag kommer att vara baserad framöver på grund av arbete. Men det är ännu inte dags att hänga upp tröja nr.66 i taket. Jag kommer att hålla igång med strand-fotboll och vässa tekniken och hoppas att jag kan ta med denna teknik till gästspel då jag är hemma under perioder igen. Och vem vet kanske kan vi anordna ett träningsläger, bootcamp här nere.

Hoyzer är en av få saker jag kommer att sakna med Sverige. Vi är en unik företeelse i en tid som bygger på prestation istället för ambition. För mig har åren med er varit något som hållit mig i balans. En fast punkt i livet där jag flängt runt så har det varit skönt att kunna komma hem till Långholmens bitterljuva grus och kamratskapen som formats på och framförallt utanför planen. Hoyzer är vad idrotten representerade från början, där det inte bara handlade om att vinna. Utan att man fick komma ner och joxa med trasan som den man var. Så är det ju med oss, det är högt till tak och alla får vara som dom vill. Lite som en dysfunktionell tid i en samtid som alltid ska vara funktionell.

Höjdpunkten ur det sportsliga är ju självklart seriesegern och även vinsten över Åsen i cupen i år. Utanför planen finns mycket att välja på men det måste ändå bli Mickel Rävs vegetariska plankstek med fisksås och bacon-lindade sparris.

Jag kommer att följa er noga och hoppas resultaten kommer att gå vår väg.

Ses i september.
Kram
/J