Det är tungt och trist att skriva en sådan här artikel, men en åtminstone en gång om året blir man så illa tvungen att plocka fram sågen. För något annat verktyg är knappast lämpligt för en analys av det hoyzerska debaclet på torsdagskvällen. Hoyzer stod för säsongens sämsta insats när det krävdes som mest att man skulle kliva fram och ingen spelare på planen kan ha varit särskilt stolt över insatsen. Inte heller de spelare som föredrog andra aktiviteter framför att representera Hoyzer Boyz.

Ändå började matchen med ett klart övertag för Svarta Gamens herrar, som höll i bollen men var för stillastående och hade ett alldeles för lågt bolltempo för att på allvar hota motståndarna. Det hade tjatats i det oändliga på att man var tvungna att se upp med San Marinos omställningar, att backlinjen skulle spela på säkerhet och inte gå bort sig, men ändå är det precis det man gör. Går bort sig, alltså. Man skänker bort bollen i uppspelsfasen och bjuder motståndarna på ett friläge som de förvaltar effektivt. 0-1…

Skakade av det oväntade baklängesmålet tappar Hoyzer spelet helt och bjuder in San Marino i matchen, blir bolltittande, tappar press på bollhållare och står både på hälarna och i vägen för egen målvakt när motståndarna kan trycka in tvåan. Hoyzer har på hela första halvleken bara en riktig chans, men det är å andra sidan en riktigt högoktanig sådan. Men det var symtomatiskt för insatsen denna afton att soprene Johan Wikströms avslut går precis rakt på målvakten.

Hoyzer försöker repa mod efter halvtidsvilan, men det är tydligt att San Marino blivit varma i kläderna. Den i vanliga fall så stabila Hoyzerdefensiven kännetecknades för aftonen av svängdörrstaktik där ofokuserade backar får dåligt understöd från mittfältet och de rosa motståndarna får göra lite som de vill. Trean är dock en bjudning från vikarierande målvakten Carlis Fridlund som tappar en hörna på fötterna på framstörtande San Marino-spelare. Fyran kommer av bara farten och motståndarna har dessutom flertalet bra lägen att ytterligare förnedra det för kvällen svartklädda Hoyzerlaget.

I avsaknad av lagets såhär långt enda målskyttar blir det inga hoyzerska mål, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på kvaliteten på avsluten i de fåtalet klara lägen man ändå har. Hoyzerspelarna tog ändå förlusten på rätt vis, sågade sig själva längs med fotknölarna, skyllde på spelarna som inte spelade och söp skallen av sig på Mickel Räv, vilket var det mest hedersamma med torsdagskvällens fiasko.

Nu glömmer vi det här, njuter av den pågående Hoyzerveckan och ser fram emot bottenmötet med Allihopa nästa vecka!