Efter säsongen 2016 avgick Anton Knopff som coach för Hoyzer Boyz. Han hade då varit huvudansvarig tränare för laget i två stormiga år. Efter en rekordlång måltorka kuppade spelarna igenom ett nytt spelsystem utan Antons vetskap. Sedan har det varit tyst och först nu väljer Anton att bryta tystnaden och ge sin syn på vad som hände den turbulenta säsongen 2016.

Det här är historien om vad som än idag är ett infekterat kapitel i den hoyzerska historieskrivningen. Det här är historien om ett sportsligt debacle, om en måltorka utan dess lika, om en slug spelarkupp i det tysta, bakom ryggen på lagets tränare, ifrågasatt, men ändå aldrig avsatt. Det här är historien som ingen velat berätta. Inte förrän nu…

Det är den åttonde februari 2016 och Anton Knopff har ett tufft jobb framför sig. Fjolåret slutade visserligen med en uppryckning som räddade kontraktet, men på det hela blev säsongen något av en besvikelse. 17 mål gjorda och 29 insläppta på 14 matcher skvallrar om att det inte har funkat hundraprocentigt varken framåt eller bakåt. Seriesegrarna Storfors Wanderers förlorade bara två matcher på hela säsongen. Den ena mot Hoyzer Boyz, vilket visar att laget i sina bästa stunder fortfarande kan slå vilken motståndare som helst. Men Anton är öppen med utmaningarna inför säsongen:
– Det är bara att kolla på lagets prestation. Sedan guldsäsongen 2012 har laget urholkas genom skador och spelarköp. Vi är ett lag som bygger om, samtidigt som vi möter svårare motstånd. Ändå har vi en formkurva som pekar rätt.

Anton Knopff är av samma åsikt idag, ett par år efter den rekordlånga ökenvandring som skulle de leda fram till vad som kort och gott kallades tränarkaoset.

– Nu när vi kan se tillbaka på detta känns det som att 2016 var då vi prestationsmässigt nådde botten. Efter seriesegern 2012 så har vi varit på den här resan. Ett lag med hybris som bara blivit äldre utan att förbättra sina prestationer. Vi arbetade mycket med att bygga upp ett fundament och en grundkompetens i laget som hade många nyförvärv, men 2016 får ändå gå till boken som ett misslyckande.

Sedan Hoyzers tillkomst har vi alltid krigat bäst i uppförsbacke

Hoyzer Boyz har precis klarat av seriepremiären och trots ett oavgjort resultat gryr ett underliggande missnöje som eskalerade i ett rykte i sociala medier om att Hoyzer Boyz spelande coach Anton Knopff är på väg att få kicken. Det hela dementerades kraftfullt av klubbledningen, men Anton är ändå brydd över hur spelet kollapsat i andra halvlek.
– Vi fick se Hoyzers bästa och sämsta sidor redan i premiären. I första halvlek är vi dominanta, visar på bra beslut och skär oss gång på gång genom motståndarna. I andra tryter konditionen och med det viljan och beslutsamheten. Summerat så har vi definitivt något att bygga på 2016, kommenterar coach Knopff 1-1-matchen. Anton själv missade en straff minuterna innan motståndarna kvitterade och hade det inte varit för en storspelande Johan Javelius i målet hade det blivit noll pinnar till gamboet denna gång.
– Sedan Hoyzers tillkomst har vi alltid krigat bäst i uppförsbacke, avslutar Anton intervjun med Hoyzernytts utsände.

Vi återvänder till nuet och Antons halvbekväma soffa. Minnena från 2016 är fortfarande färska. Det stormade kring laget och i media redan innan fotbollssäsongen satt sig. Tonläget var stundtals uppskruvat, med Agera hit och Avgå dit när resultaten uteblev. Men uppståndelsen var egentligen inget som förvånade Anton:
– Höga förväntningar är inget nytt i ett lag som en gång tagit hem bucklan. Frustrationen med den egna och lagets prestation var det som tyngde mest. Alla yttre röster var bara bakgrundsbrus. Så jag tror inte att media och andra yttre influenser påverkade mig eller spelartruppen, istället hade vi svårt att hitta vår identitet. Med många skador och nyckelspelare som avgick tappade Hoyzer sin kärna under 2016. Det tror jag kändes mer.

– Bra tänkt! Men håll bollen längs backen, ropar Anton så att det ekar över grusvidderna. Den lilla men trogna skaran Hoyzerspelare har åtminstone i teorin förstått passningsövningen som vilket knattelag som helst klarar av i sömnen. Det är den trettonde maj 2016 och det är tre matcher sedan laget senast lyckades göra mål. I seriens andra omgång besegrades Team Fabulator med klara 3-0, men därefter har både målen och poängen lyst med sin frånvaro.

Hoyzer Boyz försöker hitta offensiva vapen till den stundande matchen mot Avgå allt! Att hålla i bollen, spela sig genom motståndarlaget med hjälp av rörliga triangulära konstellationer är en utmaning som inte sällan slutar med en för hård passning i knähöjd eller en boll som rullar ut över sidlinjen.  Inte blir det bättre av att träningsnärvaron är låg. För Anton innebär det att många spelare inte har en aning om vilka korrigeringar som ska göras förrän tio minuter innan avspark.

I backspegeln kan konstateras att 2016 stack ut som ett år med rekorddålig träningsnärvaro. Jag undrar hur Anton ser på dessa förutsättningar idag, om det inte är ett omöjligt uppdrag att som coach försöka bygga ett spelsystem och gnugga in det när halva laget aldrig är på träning?
– Självklart är det så, närvaro gör det möjligt att utvecklas gemensamt som lag. Samtidigt är det upp till ledningen att skapa närvaron. Det är inget vi kan skylla på i efterhand.

Domare Harri Varonen blåser för full tid. Hoyzer Boyz har visserligen brutit sin förlustsvit, men förlängt sin måltorka till fyra mållösa matcher. Spelmässigt såg det visserligen betydligt bättre ut mot Avgå allt! än i de senaste loja bataljerna, men det saknas fortsatt offensiva idéer. Den sextonde juni 2016 summerar Hoyzernytts skribent Svarta Gamen insatsen under rubriken Veckans avgå:

”En poäng i all ära, men det är underkänt att inte skapa mer chanser och göra mål mot ett så pass svagt motstånd som Hoyzer Boyz mötte denna gång. Det är ett under att laget inte lyckas omsätta bollinnehav till ordentliga målchanser, avslut på mål och viktigast; det som gör att ett lag vinner matcher: MÅL!”

Nu har Anton Knopff och laget ett långt sommaruppehåll på sig att få ordning på offensiven. Anonyma källor gör dock gällande att klubbledningen har varit i kontakt med tidigare huvudtränaren Michelle Edgren, som tog laget till såväl cup- som serieseger 2012. Visserligen kan det ha att göra med att Michelle planerar en comeback efter skada, men det reser såklart spekulationer om huruvida ett tränarbyte är i görningen.

Vem som helst i Anton Knopffs sits hade i det här läget känt någon sorts oro, men huvudpersonen själv vill inte kännas vid att han skulle ha gått in i sommaruppehållet med ångest eller tvivel kring sin ställning i klubben:
– Jag kände mig trygg med tanke på alternativen och faktumet att i vår industri hänger du alltid löst. Men det var inte många som var sugna på att kliva in i den situation vi befann oss i. Jag har alltid haft möjligheten att skilja på arbete och privat sfär. Det underlättar när tränararbetet bär med sig motgångar. Självklart tar man med sig jobbet hem, men det har inte blivit får många sömnlösa nätter.

– Vi var inte sämre än något av de lag vi mött. Spelet var bra i perioder och riktig bra i några matcher. Passningsspelet har varit bra och vi spelade stundtals nästan bort serieledarna. Sen har försvarsspelet varit rätt stabilt. Men vi har problem framåt. Det blir lite för passivt den sista tredjedelen av planen och vi har problem att göra mål. Hela laget måste ta ansvar för att göra offensiven bättre. Sen är det viktigt att vi behåller den positiva inställningen, har det roligt och spelar en fotboll vi tycker om. Det är ju många poäng upp nu, så det blir nog mer ett fokus på att ta tre poäng i varje match.

Det är den tionde augusti 2016 och lagkapten Björnar Berger ser fram emot serieomstarten. Lagets tränare Anton Knopff har däremot lyst med sin frånvaro under sommarträningarna och nu lär han vara i USA och missar därför första matchen efter uppehållet. Det blir en 0-1-förlust mot Dynamit BK vilket veckan därpå följs upp med en plattmatch mot Ivar Lo Park Rangers, slutresultat 0-2. Måltorkan är nu sex matcher lång, men Svarta Gamens herrlag har utan sin tränares vetskap börjat experimentera med ett nytt spelsystem med offensiva ytterbackar och två centrala mittfältare. Är detta en kupp genomförd av spelarna själva?

Mikael ”Michelle” Edgren var en av det nya spelsystemets främsta förespråkare. Idag vill han inte kännas vid att det handlade om någon sorts spelarkupp utan ett sätt att bryta en ond cirkel och en nödvändig förändring utifrån spelarnas förutsättningar:
– Jag var inte ensam om det, till att börja med. Vi var övertygade om att det nya spelsystemet skulle ge oss en större chans att hitta tillbaka. Det var uppenbart att vi behövde testa det. När man är i en svacka så tar självförtroendet stryk och det är lätt att hamna i en nedåtgående spiral. Laget var lite lamslaget och deppigt. Det märktes inte bara på planen utan även på Mickel Räv. Det blev allt färre som inmundigade allt färre pilsner efter matcherna. Vi tappade tre av de fem hörnstenarna i Hoyzer – fotbollen, hybrisen och malten.

– Hoyzer har väl alltid varit känt för att vara taktiskt starka. Det är många i laget som har bra fotbollshjärnor – ibland bättre hjärnor än fötter. Vi såg att det nya spelsystemet passade spelarmaterialet bättre, och eftersom coach Knopff var på semester så kunde han heller inte säga emot. Det handlade aldrig om att gå emot coachs idéer. Hade det varit viktigt för honom att vi spelade på hans sätt så hade han väl inte tagit semester mitt i svackan? frågar Michelle retoriskt och anser därefter att den saken är klargjord.

I vardagsrummet zappar Antons igenom kanalutbudet och fastnar till slut på ett NFL-sammandrag. Den amerikanska fotbollen har sedan länge varit ett stort intresse och tillsammans med några vänner driver han den uppskattade NFL-podden med mottot ”Underhållning för den som kan allt eller absolut ingenting om amerikansk fotboll.” Det var också ett av skälen till att Anton reste till USA mitt under Hoyzers förberedelser inför höstsäsongen. Men det fanns även en tanke att det skulle kunna ge synergieffekter i tränarjobbet.
– Kort och gott handlar det om att jag behövde hämta inspiration. Både som tränare och privat. Samtidigt som jag fick möjlighet att koppla av så kunde jag djupdyka inom amerikansk träningsfilosofi. Det ledde till att jag hade med mig flera övningar och tankar kring lagbygge hem.

Det är den sista dagen i augusti 2016 och klockan har precis passerat tjugo i nio. Hoyzerspelarna sträcker armarna mot skyn och tar en kollektiv suck av lättnad. Äntligen mål! Äntligen seger! Hoyzer Boyz har precis slagit Team Fabulator med 2-1 efter att ha vänt ett underläge i andra halvlek. Segermålet gjordes av Michelle Edgren, som återkommande har utpekats som lagets nye coach tillika Anton Knopffs ersättare. Men dementin kommer nästan omedelbart:
– Jag har inga ambitioner att ta Coach Knopffs plats som tränare. Jag har fullt förtroende för honom och jag tror att han kommer se att ändringarna som gjordes under hans frånvaro var nödvändiga och helt rätt för Hoyzer Boyz, både nu och för resten av säsongen, skriver Michelle i ett öppet brev.

Man kan tycka att uttalandet lämnade mycket litet svängrum för Anton i egenskap av coach. Å ena sidan ges han fortsatt förtroende, å andra sidan är det svårt att tolka ”både nu och för resten av säsongen” på annat vis än att tränaren är tämligen bakbunden av det nya spelsystemet. Anton håller inte med:
– I ärlighetens namn var det härligt att se röster lyftas för att driva laget framåt. Vi behövde mer än bara min röst för att bygga upp Hoyzer på nytt. Samarbete, vilja och drivkraft var det som hände. Ett nygammalt system som vävdes in och passade Hoyzer, säger Anton oväntat energiskt. Men det skaver lite att Anton hela tiden uttalar sig utifrån lagperspektivet och alltid sätter gruppen först, trots mina återkommande frågor om hur individen Anton själv reagerade där och då. Jag gör ett försök till. Hur påverkades han personligen av motgångarna som drabbade både honom själv och laget?

– Arbetet i motgång är det jag absolut mest tar med mig. Det är krävande och tvingar fram en ärlig självkritik. Jag tror att jag växt i rollen både som spelare och tränare tack vare tiden. Det gäller att ifrågasätta vilka beslut som tas och vilka förväntningar som man har på sig själv och laget. Jag lärde mig att fortsätta förvänta mig det bästa men att vara redo för att det inte lyckas. Men får lite tjockare hud av motgång helt enkelt!

Vi behövde mer än bara min röst för att bygga upp Hoyzer på nytt

När målkrampen väl lossnade gjorde Hoyzer Boyz en stark höst, förlorade inte en enda match och räddade kontraktet med god marginal. Jag undrar om Anton har funderat något kring vilken del i detta som omställningen i spelsystemet hade i relation till den fotbollsfilosofi han själv förespråkat.

– Det är omöjligt att i efterhand bryta ut de olika aspekterna från varandra. Faktum är att Hoyzer gjorde ett uppsving, men det enda som spelar någon roll är att förbättringarna mentalt och fysiskt fortsätter. Annars är det den andra halvan av säsongen som är anomaliteten och måltorkan normen.

Efter säsongen 2016 meddelar Anton att han inte tänkte fortsätta som tränare och sedan två år tillbaks är det en trojka av Hoyzerspelare som sköter träningar och taktiska dispositioner. Systemet med wingbacks och centrala mittfältare som kuppades igenom har lagom till säsongen 2018 fått stå tillbaks för en snarlik variant av 2-3-1 som Anton Knopff alltid har förespråkat. Jag undrar om han känner att cirkeln därmed är sluten, men Antons fokus ligger helt på NFL-klippet på teven där ett genombrottsspel leder till en touchdown. Som för att undfly distraktionen släcker han teven med fjärrkontrollen och bekräftar att frågan gått fram utan att släppa den svarta skärmen med blicken.

– Det känns mer som en evighetscirkel än en vanlig sådan. Vi kommer att fortsätta växa och förändras. Ibland kommer vi att ”gå tillbaka” till äldre system och ibland kommer något nytt. Att bygga från grunden, det är nog det mest centrala jag har bidragit med och som fortfarande är tongivande i laget. Vi behöver ha en hög lägstanivå och ett välfungerande grundspel. Om jag hade varit tränare idag hade målet vara att bygga vidare på den grund vi har för att skaffa ett mycket vassare anfallsspel.

Jag tror att laget och jag själv mår bättre idag

Anton tystnar, krafsar sig förstrött i skäggstubben och fortsätter:
– I ärlighetens namn så är jag självklart ledsen över att vi inte lyckats sätta samman ett tillräckligt bra lag. Men det är viktigt att veta när du som tränare behöver kliva av. Oavsett hur bra eller dåligt det går eller vilken trend som laget har så behövs det en omstart ibland. Jag tror att laget och jag själv mår bättre idag.