Vid det här laget börjar det kännas bekant, rentav som en dålig vana. Hoyzer Boyz inledde svagt, hamnade i underläge och lyckades trots en skaplig uppryckning och gott om chanser inte göra mål. Säsongens sjunde förlust var ett faktum.

Alla med någon sorts sympatier eller bara en fungerande dos medlidande hade nog någon sorts förhoppning om att serieomstarten också skulle innebära en uppryckning för Hoyzer Boyz. Med sex raka förluster i baken ska man ha ett hjärta av plast för att inte unna Svarta Gamens herrar en liten uns medgång när FC Söderort kom på besök för seriens sista omgång innan säsongen går in på sin andra halvlek.

Istället inledde Hoyzer i vanlig ordning direkt dåligt, med bristande kommunikation, virrigt positionsspel, slarviga bolltapp, dåliga första-/andratouch och överdrivet stressade passningar. FC Söderort behövde inte anstränga sig för att föra spelet – Hoyzer Boyz gav tillbaks bollen så fort de fått en touch på den. Efter att ha avvärjt ett dussin inspel i eget straffområde ville vi hoppas att de desperat kämpande gulsvarta spelarna hade ridit ut den inledande anstormningen.

Paradoxalt nog var det istället när Hoyzer fick till sitt första organiserade anfall som det öppnade upp sig så pass mycket bakåt att motståndarna, naturligtvis efter ett onödigt bolltapp, kunde vända på spelet och utmanövrera först den enda återstående försvarsspelaren och sedan Niclas Josefsson i Hoyzermålet. Tvåan kom inte långt därefter. Ännu en gång blev Söderortspelarna fler än Hoyzerspelarna i boxen och kunde retfullt enkelt spela kvadraten till bortre stolpen och 0-2 var ett faktum.

Det var inga glada miner i Hoyzer Boyz när halvtidsvilan tog vid, men trots ett demoraliserande läge och så långt minst sagt virrigt spel måste någon ha sagt något vettigt i paus. Eller kanske var det bara vetskapen om att man kan så mycket bättre som gjorde att laget klev ut som ett annat Hoyzer när kvällens domare Harri Varonen blåste igång andra halvlek.

Hoyzer Boyz tog över taktpinnen från ett FC Söderort som å andra sidan inte hade anledning att fortsätta pressa högt, utan lade sig på kontring. Redan efter en minut hade Fabian Lakander ett bra läge att reducera, men motståndarmålvakten gjorde en bra fotparad från kort avstånd. Nästa riktigt vassa Hoyzerchans kom via debutanten Filip Rosfors, vars avslut styrdes ut av målvakten till Pontus Österholm som fick en bra träff. Dessvärre för Hoyzer hade Söderortskeepern spikat igen för kvällen och avvärjde med en mycket kvalificerad enhandsräddning.

Apropå debutanter vart det även seriepremiär för Hoyzers argentinska stjärnvärvning Leo Scolaro, som äntligen fått sitt uppehållstillstånd ordnat. Senast han spelade i Hoyzer Boyz var under fjolårets Hoyzer Cup, där han var lagets bästa spelare. När han kommer igång ordentligt kommer Svarta Gamens herrar ha en nyckelspelare som garanterat kommer att höja laget. Liksom de andra i laget saknades lite av den bollvana vi tidigare sett hos den riviga mittfältaren från Olavarría, men många andra i Hoyzer steppade han upp sig ordentligt efter paus.

Söderort stack upp med jämna mellanrum och hade även de ett par fina lägen att utöka ledningen. Hade det inte varit för två riktigt bra målvakter hade detta kunnat bli en målrik tillställning. Hoyzer fortsatte in i det sista att pressa på för en reducering som hade skapat lite nerv, men inte heller denna gång lossnade målskyttet. 0-2 blev slutresultatet, den femte matchen som slutade i tvåmålsförlust och fjärde som slutade utan gjorda Hoyzermål.

Trots den tunga förlusten visade Hoyzer i andra halvlek att botten-/mittenlagen kommer att få jobba hårt för poängen, förutsatt att de gulsvarta slutar upp med att ha en så fruktansvärt låg lägstanivå. Låt oss hoppas att det var sommarens bristfälliga träning med boll som spökade och att man styr upp det kollektiva och individuella slarvet till nästa omgång mot tabelltvåorna ACW.